|
SM i viltspår 2006 Kval Förra årets viltspår-SM föll väl ut och det blev en fortsättning på
tävlingen. Då förra årets vinnare kom från västra avdelningen, SVCH
LPI LPII LPIII Flatterhaft H Is For Homiside, så var tävlingsplatsen
geografiskt given. För egen del så kom jag och Pasta SU(u)CH SVCH Almanza Hasta L’ Avista på reservplats förra året
efter två tuffa kvalomgångar. Detta år skickade jag in anmälan till
kvalet i sista stund och hade inga större förhoppningar om någon seger.
Fem hundar var anmälda till kvalet och domarna Markko Kallio och Elisabeth
Nilsson skulle utse Bergslagens representant. Nåväl, en varm fredagskväll
i juli var det dags att åka till Markko Kallio i Vedevåg för att bekänna
färg. Förra årets representant från Bergslagen SVCH
Luttergärdes Games For Fun med matte Kristina Pettersson skulle också
gå sitt prov denna kväll. Övriga deltagare gick sitt spår hos Elisabeth
Nilsson vid andra tillfällen. Markko hade lagt ett ca 1 km långt spår som var lite besvärligare än
våra vanliga öppenklassspår. En älg hade blivit påskjuten och skytten
visste inte riktigt vart den hade tagit vägen utan det fanns bara två
snitslar i skogen där den hade skjutits. Detta var förutsättningarna. Pasta spårade bra till en början men fick lite bekymmer i
en av återgångarna. Hon ringade länge och väl men vi löste det hela.
Jag kände mig inte helt nöjd efter provet och tänkte att detta räcker
nog inte så långt. Kristina och Lurvas gjorde ett väldigt
likvärdigt arbete så domare Markko fick nog huvudbry även i år då
hundarna var väldigt svåra att skilja åt.
Resultatet av kvällens prov skulle inte bli klart förrän på måndagen
då den sista hunden hade gått sitt spår. På måndagskvällen ringde
telefonen och provledare Elisabeth Nilsson frågade om jag var intresserad
av att åka på SM för att representera Bergslagsavdelningen. Jag blev jätteglad
och jag svarade, - Jag åker!! Inför SM Två veckor innan SM skickades det ut ett PM som talade om att provet
skulle vara enligt Schweisshundsklubbens elitklasspår.
I korta drag så är spåret minst 850 m, 18-24 timmar gammalt, 1/3
av spåret ska vara oblodat, 6 vinklar av olika karaktär, 2 sårlegor samt
en så kallad "lycka". Det dras ingen klöv utan klövskor ska användas. Det var bara hem och öva med andra ord. Några klövskor fanns inte i
garderoben utan det fick duga att jag gjorde avtryck med klöven varje meter
på träningsspåren. Ett par träningsspår av skiftande karaktär hann vi
med. SM-tävlingen Lördagen den 5 augusti packade vi bilen full, jag själv, maken samt 3
barn och 2 hundar och styrde bilen de 30 milen till Vänersborg och Ursands
Camping. Vid 17.30 tiden var det genomgång av söndagens prov, lottning av
startordning samt presentation av domarna. Varje ekipage skulle dömas av två
domare. Kvällen avslutades sedan med en trevlig supé. Samtliga tolv avdelningar plus förra årets vinnare fanns på plats och
skulle göra upp om SM-titeln. Av dessa tretton hundar var det tre stycken Flatcoated
retriever, Labrador retriever, Golden retriever samt Nova Scotia Duck
Tolling Retriever. En undring dök genast upp. Vart var alla duktiga
spaniels? Söndagen startade med samling klockan 9.00. Efter en kort genomgång så
förflyttade alla sig ut till sina spår. Några hade gångavstånd till
sina medan vi åkte bil ca 8 km till vårt. Jag skulle gå som nummer två för
mina domare så dagen började med väntan i värmen. Väderprognoserna
lovade en riktig högsommardag med sol och runt 30 grader. Efter det att första hunden kommit tillbaka från sitt spår var det
dags för Pasta och mig. Domarna gick igenom förutsättningarna.
En hjort hade påskjutits och det enda som fanns i skogen var två snitslar.
Någonstans i närheten av denna skottplats skulle djuret ha försvunnit
vidare in i skogen. Domarna tryckte på att det viktiga var att samarbeta med sin hund och
att det var tillåtet att ta hjälp av domarna om föraren själv tog
initiativet. Domarna gick själv inte in och bröt bedömningen. Då ingen
maxtid fanns för provet så var det viktigaste att lyckas med eftersöket
och att komma till spårslutet och det skadade djuret. Spårarbetet poängsattes
i tjugo olika delmoment och maxpoäng för detta prov var 120 poäng. Domarna visade på vart snitslarna fanns och sedan fick jag fria händer
att lösa uppgiften. Jag satte Pasta en bit ifrån och stod
sedan och tittade vart snitslarna fanns samt kontrollerade vindriktningen.
Jag selade sedan på henne och släppte iväg henne för spårupptag. Det
tog inte lång stund förrän hon hade fått upp spåret och därmed var vi
på väg. Spåret gick i blandad terräng och första återgången klarades av i
gammal granskog. Pasta spårade metodiskt och koncentrerat.
Vinkel två, oblodad, passerades utan problem och vid vinkel tre fanns den så
kallade lyckan. Spåret gör en vid båge i en av vinklarna. Vid denna spårlycka
skulle en sårlega också markeras. Pasta ringade ett par varv
innan hon förde oss vidare ut på spåret igen. Jag var osäker på om någon
sårlega hade markerats. Jag själv hade krupit under en gran där jag möjligen
kunde ana något men var inte säker. Vinkel fyra passerades utan problem
och vinkel fem var en så kallad öppen återgång eller avhoppsvinkel. Det
är oblodat både före och efter vinkeln. Denna hade domarna varnat för
och sade att här skulle många stöta på problem. Någon sådan här
vinkel hade vi aldrig tränat. Pasta passerade vinkeln utan några
större svårigheter. Under spårets gång talade jag om för domarna vart
jag såg klövavtryck och blod. När jag påvisade blod på en gren sade den
ena domaren: - Tja , då kan du ju inte var helt fel i alla fall. När vi hade kommit så här långt på spåret tänkte jag: - Hoppas att
det snart är slut så hon inte hittar på något tok nu när det har gått
så bra hela vägen. Vinkel 6 passerades utan problem och vi var framme vid
ett sädesfält. Vi följde åkerkanten och snart sade ena domaren. – Du
kan sätta ner hunden där framme. Skottet avfyrades och sårlega två
passerades och markerades av både hund och förare. Jag såg inte blod i sårlegan
men eftersom det var så torrt i marken så var nog det förklaringen. Vi
fann klöven efter 28 minuter. Jag kände mig mycket nöjd med Pastas
arbete och jag förstod att detta kunde räcka en bra bit på väg. Domarna
var också nöjda med hennes arbete och var väldigt entusiastiska gällande
hennes sätt att spåra. Domarna talade om att Pasta inte
markerade sårlega nummer ett i spårlyckan utan hade fått upp löpan igen
utan att passera sårlegan. Nåväl, bortsett från detta gick spåret så
perfekt det kunde göra. Efter detta återvände vi till campingen och
domarna skulle döma ytterligare en hund. Väl tillbaka intogs lunch och
sedan började väntan på prisutdelningen som var utsatt till kl. 16.00. Under väntan pratade jag med flera ekipage och många var nöjda med
dagens prov och jag förstod att det skulle bli hårt att komma högt upp i
prislistan. Domarna gjorde klart poängberäkningarna och hade sedan
kollegie där de kom överens om placeringarna. Redan vid 15.30 kallades det
till prisutdelning. Erika Olofsson SSRK/Västra började med prisutdelningen och sade att fem
hundar placerades och att övriga hamnade på en gemensam sjätte plats.
Prisbordet var välmatat och alla deltagare fick väldigt fina priser vilket
var uppskattat. Det är verkligen inga dåliga hundar som har tagit sig till
denna tävling. På sjätteplats placerades bland annat förra årets segrare SVCH
LPI LPII LPIII Flatterhaft H Is For Homiside (flat), äg Berth &
Ann- Marie Nilsson. På femteplats placerades SVCH Queen (lab), äg Gun & Leif Ohlin, SSRK/Västernorrland. På
fjärdeplats placerades NORDVCH Colas
Petronella (lab), äg Bengt-Åke Amundsen, SSRK/Västra. På tredjeplats
placerades SVCH Labbegårdens Dancing
Queen (lab), äg Anna Hagersten SSRK/Östgöta. När det till slut återstod två ekipage tänkte jag: -Hoppas, hoppas
att vi kan vara bäst när det gäller denna gång. Sedan ropades segraren
upp och det var vi!!! SU(U)CH SVCH
Almanza Hasta L’ Avista, ägare Ulrika Jonsson Olofsdotter hade blivit
Svenska Mästare i viltspår 2006! När poängen redovisades visade det sig
att vi hade fått 118 poäng av 120 möjliga!
Tävlingen var mycket bra och trevligt arrangerad av SSRK/Västra. Jag
tror att de flesta deltagare instämmer i detta! Så tills vidare: - Hasta La Vista!!!
Ulrika Jonsson Olofsdotter & Pasta SSRK/Bergslagen
|
Domarnas
kommentar till oss var att det var en av de bästa hundar de någonsin hade
dömt. De tyckte verkligen om hennes sätt att spåra och Pasta
visade entusiasm och målmedvetenhet i skogen och att hon älskade denna typ
av arbetsuppgift. Hon var lätt och tydlig att läsa i skogen. Det var bara
att ta åt sig allt vad man kunde av dessa superlativ och jag känner mig väldigt
stolt över min duktiga hund.