|
Ja nu blev det en lång väntan. 12 st unghundar skulle visa upp sina kvaliteter.
Jag försökte se om det var några som imponerade på mig. Pauls
springer Hubbe gick kraftfullt nere vid sjön
och det fälldes en kanin för honom. Jag såg bara en kort stund av Jörgens
hane, säker stöt på en fasan som snabbt hämtades in. Timsgarry
Belle, en liten cockertik
som fördes av Paul Andersson då ägaren Maria Müllersdorf
fick avika, visade upp ett cockersök som imponerade på mej. Det sköts en fasan
som hon dock hade vissa problem att finna. Paul hade vissa problem med
att dirigera henne, men fick till slut in fasanen. Nu var det domarnas
jobb att placera hundarna. Efter en stunds diskuterande så ville Norman
och Padraig se tre hundar göra upp om segern. Jag
och Solo, Pauls springer
och Jörgens cockerhane. Vi blev
tillsagda att föra våra hundar så tyst som möjlig. Jag använde inte
min visselpipa då Solo jobbade i bra kontakt med mig. Hubbe
fortsatte att imponera på mig. Jörgens cockerhane
såg inte ut att ha den rätta glöden nu när det behövdes.
Prisutdelningen skulle förrättas i den röda längan.
Jag såg Pauls springer som vinnare, men domarna meddelade att Paul förlorat
Hubbe ett litet ögonblick och att han var
bakom Paul vid ett tillfälle. De tyckte inte att Jörgens cocker
hade det rätta trycket. Så Solo och jag stod som vinnare av 2006 års
Derby! Lycklig var jag, men det satt en man längre bak i lokalen, Hasse
Sjöblom, som säkert hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Efter festmiddagen
så åkte jag och Hasse till Svedäng för
att inkvartera oss. Där väntade Maria och Elisabeth med cognacen, XO
skulle det tydligen var till vinnaren.
Cocker SM
På lördagen så gick resan till Hässelbyholm där Cocker-Mästerskapet skulle gå av
stapeln. Det var många som var på plats redan när vi rullade in med
Hasses Citroën. På lottningen drog jag
nummer tretton, vilket är ett av mina två turnummer.
På väg ut till provmarken så kom Norman Blakeney
upp vid min sida och frågade om jag var skrockfull. När han fick reda
på att tretton var mitt turnummer så
tittade han på mig och sade "lucky guy".
Provet startade. Först ut var Jonas Sandbergs Rimu
Miello som förövrigt vann Unghunds-Derbyt
i fjol. Vi som gick och väntade på våran tur såg inte så mycket av
de andras hundar. Det var bara att fråga när de dök upp, hur gick
det? Dagen löpte på och Hässelbyholms
fasaner var inte lätta att få på vingarna, det var en sak som var säker.
Jag blev framkallad till linjen att starta efter Jörgen
Sandbergs Vessla. Nu var det snart vår tur. Tanken slog mig, att Solo
kanske inte skulle orka mentalt en dag till. Men vad jag bedrog mig.
Inte vet jag vad som hade hänt i Hasses Citroën
under natten, men lilla Solo hade vuxit en klass det var helt klart. Vi
jobbade oss igenom ett parti som passade Solo som handsken, plötsligt
small det ett par skott på andra sida. Nu var det bara att vänta. Jag såg
Jonas Sandbergs tidigare SM-vinnare knalla. Padraig som dömde på
vänster sida frågade Norman om han ville pröva Solo på den fasanen.
Ja, ropade han och det var bara för oss att traska dit.
Nu fick den svarta krigaren lite problem, eller ska
jag säga att jag hade vissa svårigheter att få honom till platsen.
Norman sade till mej, du får en chans till.
Och helt plötsligt tog han dirigering och fasanen snart i min hand.
Norman tittade på mig och sade "lucky guy".
Under promenaden tillbaka sade han, du får en chans att revanschera dej.
Jag vill se en stöt och en bra apport. Solo fortsatte utmed ett brett
vattenfyllt dike, snart hade han en fasan på vingarna som fälldes säkert
av Paul Andersson. Solo skickades på apport, 20m ut så stötte han ett
antal fasaner till. Nu blir det problem hann jag tänka, en stoppsignal
sen ett handtecken till höger samtidigt som jag ser Solo markera
vittring åt samma håll. Med ett språng så var han i vattnet. Nu är
jag med igen tänkte jag. Nu blev det helt tyst i vattnet. Jag frågade
domaren om jag fick gå till kanten och titta, Solo hängde på kanten
med fasanen i munnen och kunde inte komma upp. Så Norman gav mig tillåtelse
att hjälpa honom upp. Norman tittade på mig och sade "lucky guy". Men du behöver ett mycket bra släpp
hos Padraig för att ha en chans att vinna idag.
Nu var det bara inställa sig hos Padraig på vänstersidan
och hoppas på det bästa. Strax var det vår tur. Padraig önskade mig
lycka till, sen var Solo lös. Det gick så att stickor och spån flög
runt i rishögen som där vi startade. Vi fortsatte utmed en kant, jag såg
flera fasaner som löpte framför oss utmed ett buskage. I slutet av det
så fick Solo till en riktig kanonstöt på en fasantupp som tog till
vingarna bakåt. Den fälldes av Hässelbyholms ägare Per Olssson.
Jag hann knappt komma till t:et i
apport förrän Solo var tillbaka med tuppen. Vi fick fortsätta utmed
kanten. Nu hade Jörgen Sandberg anslutit till höger med Saxaphone Greenwood, som stötte en fasan som fälldes
bakom oss. Solo fick sitta still och titta på när fasanen bärgades av
Jörgens tik. Nu fick jag koppla Solo och ansluta till publiken.
Efter några fler hundar så skulle Padraig och
Norman konferera om vilka hundar som skulle placeras. Eller skulle det
bli en run off undrade vi. Provet är slut
ropades det ut, prisutdelning i Hässelbyholms jaktstuga. Ja nu var spekulationerna igång. När fyran och trean hade räknats
upp så började värmen att stiga i kroppen. Fan tänkte jag, vi vinner igen!
Återigen så var vi vinnare jag och lilla Solo! Nu
började det att fuktas i ögonen. Hasse var så lycklig så han inte visste till sig. Det var nästan
så att han lättade från golvet. Nu kallade domarna mig för "golden
boy". Norman sade, om du ramlar i dynga så kommer du säkert att
lukta rosenvatten!
|
